21.7.2014

Nu är det bara vår familj kvar, alla valpar förutom My har flyttat. Lilla Chanel for på lördagen.

Vi har nu försökt återgå till vardagen, men det är inte så lätt så länge man har semester.

Dessa underbara sommarmornar har vi tränat att sitta i roddbåten och det går bra. På samma gång

har vi tagit iland någonstans och upplevt nya vyer.


Vi har även tränat på sitt och burträning samt självkontroll. My uppskattar våra träningsstunder
så allt emellanåt hoppar hon in i buren för att få godis.

I dag har vi varit och promenerat i Kvevlax, men det var hemskt med alla bilar och  allt oljud.
Men då vi träffade Hanna så blev det en så positiv upplevelse att rädslan  försvann.


14.7.2014

My och lilla Chanel (Sabrina) växer så ihop, de kommer nog att sakna varandra när Chanel flyttar

på fredag.

Vi har tränat litet koppelträning och det sker framsteg varje dag. Försökte med

klickerträning, men då hade jag tre hundar som skrek att de också vill vara med, så jag får
nog spara klickerträningen tills Chanel flyttat.

Vi har även lekt i vattenbrynet varje dag och nu hämtar båda leksaker ut vattnet.

Det godaste valparna vet är nog kvällsmaten som består yrjösgröt med rått kött + grönsaker
samt kalkonhals.


7.7.2014

Nu känns det nog tomt i huset eftersom det bara är Samira och Sabrina kvar.  Samantha
lämnade oss i dag efter att ha simmat några gånger. Hon var alldeles

fenomenal, simmade ut en par meter och svängde sedan tillbaka. Efter det lekte

hon nästan bara i vattnet. 

De andra var riktigta fegisar, vågade bara doppa  tassarna.
Det var roligare att leka på stranden och särskilt under bryggan där man kan klättra
på alla stora stenar och liksom krypa in i en grotta.

Samira "lilla My" är nog helt hemma i huset  och särskilt i trädgården och nere på  stranden,

det är full fart fram och tillbaka. Hon hittar redan överallt.

Katterna jagas inte längre utan man möts nos mot nos.

Sebastians sista kväll, Sebastian, Samira och Samantha

Samira och Sebastian

Sabrina och Sebastian


Sabrina + Sebastian + Seline

5.7.2014

Oj, vad dagarna går. Förra veckan var jag på valpgranskning och allt var bra.  Mycket fina valpar.

Nu har de verkligen fart och fläng, de smiter överallt, minsta lilla hål någonstans så är de på språng.

Alla kommer glatt vid "inkallning". Jag kan bara lyfta dem nerför trappan och sen kommer alla glatt

med till "valpgården" Nu har vi haft en större hök som seglat över gården några dagarså jag vågar inte

lämna valparna ensamma alls.

lilla My

I går tog jag det svåraste beslutet" lilla MY" Samira lämnar kvar hos oss.

Jag förälskade mig i henne redan under förlossningen så mitt hjärta klarade inte av att lämna
bort henne.  Alternativet var lilla "prinsessan" Seline som är otrolikt vacker, glad, sprallig och väldigt
social. Ur avelssynpunkt borde jag nog ha valt henne, men som sagt mitt hjärta sade något annat.

Selines nya ägare har nog fått vänta länge på mitt beslut.

Häromdagen såg valparna våran katt, vilken fart efter henne med höga skall.

Smulan lekte med valparna, sprang först framför dem, hoppade sen in i någon buske då förstod inte

valparna vart hon försvann, sedan fram igen och samma  sak upprepades flera gånger.

I morgon fredag flyttar de första valparna till sitt nya hem, oj vad tomt det  ska bli,  men på samma
gång en lättnad, för nog är det mycket jobb med valpar. Som tur  får man allt tillbaka hundrafalt med

alla glada pussar, spralliga och famnkära  valpar.

23.6.2014

Det händer så mycket under en vecka, nu då jag fått vara ledig och verkligen umgåtts med valparna.

Hanhundarna har verkligen blivit till hanhundar,  de har växt enormt i storlek.

Sebastian är en lugn,trygg och sansad tar sig bra fram på nya ställen. Påminner mig om Ferdinand

under korkeken (Disney) Men när han kommer igång studsar hela kroppen av glädje.

Samantha är tryggheten och glädjen själv, har inte så rivigt temperament. Tar sig

tryggt fram på nya ställen. Älskar att ligga under något och inte släppa dit någon annan.


Samira har temperament och har så gulligt ansikte. Hon älskar fart och tar sig redan

upp i trapporna, så henne har vi i hela huset och då är det fart på de små benen. Hon

leker glatt med Kia, drar i leksaker springer efter bollar mm, men har fortfarende ett stort sugbehov.

Sabrina en litet ljusare kopia av Samira, samt litet lugnare i temperamentet. Hon var länge

en liten dunboll men har utvecklats till en smidig liten snabb tös.  Hon är alldeles otroligt söt

hela hon. Sabrina tar sig också upp i trapporna och  rusar runt hela lägenheten med fart och fläng.


Simone den smartaste av alla valparna, hon är dessutom så trygg och framåt, har  inte så häftigt

temperament som Sabrina.  Hon har en stark smidig kropp och även hon tar sig upp i  trapporna.


Sander en riktig kille, stor i kropp och själ, har dessutom väldiga röstresurser om han inte får som

han vill tex. när flickorna smidigt klättrar uppför trappan och han inte kan. Men han är ingen bråkstake
utan ganska trygg och go.

Seline våran minsting men ack vilket temperament och vilken fart och smidighet. Här hinner ingen

annan med. Hon är dessutom väldigt social och klättrar och klänger  på alla som kommer. Här är det

ingen hejd på upp och ner för trappor. Hon försöker dessutom charma Kaisa, (som jag
tycker hon påminner om) men har ännu inte lyckats.

Samuel den största och kraftigaste av alla, han är lugn och trygg, behöver inte vara störst och bäst.

Väldigt jämn till humöret.


18.6.2014

Dagarna de bara flyger iväg. Nu har valparna vekligen fått fart. De har lärt sig att det
är mycket roligare att vara utanför deras inhägnad än innanför. När de fått var
ensamma med mig i köket en stund och blir tillbakasatta så blir det ett enormt
ljud. Kan inte förstå att små valpar kan ha så starka röstresurser. De ger sig
inte förrän jag tagit upp dem och "vaggat" dem till söms. Då är det bara att
sätta ner dem i boxen. Skohyllan är nog favoritstället och under trappan samt
att försöka ta sig upp på trappan. Jag kunde tillbringa dygnets alla timmar med
valparna. Som tur sover de en hel del och då måste jag föröka få ngt gjort.

Största delen av dagen tillbringar de ute om bara vädret tillåter. Då är det verkligen fart
på de små tassarna, med spring hopp, grävningar och lek med syster eller bror. Favoritstället
ute är under en box som står på en lave. Det är jättekul att få vara "härskare"
där under och inte släppa in någon annan. Men när tröttheten får överhand så
ligger det 5 stycken där under och sover

2.6.2014

Denna vecka har det hänt mycket i valplådan. Valparna har börjat träna på att stå på benen,
den första dagen tog sig de mest alerta valparna sig ut ur lådan ut på golvet,
men då blev det nog skrik och pip, stora världen är nog skrämmande. De har börjat
leka med varandra med mycket morrningar.

På torsdagen hade de fått hörsel och kom mot mig när jag pratade med dem, det var en stor
upplevelse när alla lyfte huvudet samtidigt och kom "springande"

De har börjat få tilläggsmat, maletkött och det smakade gott. Otroligt att alla kan
äta fast föda direkt utan övning. I helgen har vi haft fullt upp med valpintresserade,

så Kia blev så stressig och slutade äta. Nu får vi ta det lugnt några dagar så hon kan lugna ner sig

så kanske matsituationen ordar upp sig.

 Ti.8.6 
Kaisa sträckte sig i går när vi var på cykeltur, så nu äter hon värkmedicin och måste vila några dagar.

Där rök vår agilitytävling i helgen, få se hur det blir med FM-lagtävlingen nästa vecka.

I dag var envalp utanför valplådan när jag kom hem från jobbet, den slapp inte tillbaka i
lådan ännu. Valparna  fick välling i dag och det var nog mycket  gott. En tik hade
dessutom fått tänder i dag, så snart har vi krokodiler i valplådan.


25.5.2014

I går var Kaisa och jag på agi.tävling till Vörå, domare på tävlingenvar Kati Wala. Hon hade svåra

banor, de löpte inte riktigt smidigt för hundarna. Men för en gångs skull hade vi turen på vår sida,

0-resultat (-0.04) och hoppcert. I agi.banan gick det sämre, jag var nog så trött och orkade inte
koncentrera mig på tävlingen. (+29 grader) Kaisa hoppade över 2 kontaktfält och fick dessutom

+ 4 sek i övertid. Men som sagt det var svåra banor så det blev en 4.de placering med det

resultatet.

Valparna de bara växer och mår bra, nu har de flesta av dem fått ögon och de ser ut som riktiga

hundar. De har dessutom börjat försöka stå på benen och går från bädden till "vasabladen" för

att uträtta sina behov. DUKTIGT. Men det är ju så att benen inte  riktigt bär ännu
så de faller ju pladask i kackahögen.

Titta vilken fin stil!!

19.5.2014

Idag är valparna 10 dagar, de har gått upp i vikt så de tre största väger 550 gr och
minstingen 395 gr. Alla mår bra och några har väldiga röstresurser när de söker sig till Kia för

att få mat så låter det som sirener. Under digivningen smackas och stönas det något alldelförskräckligt.

Hanvalp nr.1 far fram som en ångvält rakt igenom hela högen av syskon så de bara rullar
runt, dessutom skriker han under tiden. Alla andra klättrar över sina syskon. Annars är det så tyst

i valplådan de bara äter och sover. Vi börjar så smått vänta att ögonen ska öppnas.

I lördags var Kaisa och jag på agilitytävling, domare var Reetta Mäkelä. Hon hade ganska
så knepiga banor, dessutom blåste det så förskräckligt hårt så flera maxihundar"flög" av bomen,

det resulterade i att man fick bygga en ny banan utan bom, alltså tävlingen togs om från början.

Vårt resultat var A-tävlingen 7 plats med tidsfel 1,38 och banfel 5 = 6,38 och en 7:de placering/ 23.

B-banan 0 bana placering 7 / 23 och  C-banan tidsfel 4.57 och banfel 15 =19.57 och 10:de placering,

detta berodde på att Kaisa såg att jag satte bollen efter banan och hon kunde inte koncentrera sig
alls. Nästa gång ber jag någon annan lägga ut belöningen. Men jag är rätt så nöjd i alla fall för vi har

tränat så jättelitet.


Lördagen 10.5.2014 födde Kia 8 valpar, 3 hanhundar och 5 tikar.

Valpningen drog ut på tiden. Redan på fredag förmiddag föll tempen ner till 36,6. Hon åt
bara litet på morgonen, men drack flera gånger under dagen.

Mitt på dagen ville hon ut och jag öppnade dörren för henne, men jag kände mig osäker och tog

på mig litet kläder och gick ut för att se efter henne. Jag hann se att hon sprang ner till stranden,

sen var hon försvunnen. Jag lockade och sökte men ingen Kia.

Hon brukar komma direkt vid vissling men inte nu. Till slut såg jag en uppgrävd jordhög framför

 några stenar och när jag böjde mig ner såg jag att det var en fin grotta, längst in såg jag

svanstippen av Kia. Hon försökte vända sig när hon märkte att jag hittat henne men det gick ju inte,

 hon var ju alldeles för rund om magen. Som tur backade hon ut. Efter det fick hon vara kopplad.

Hela dagen och natten fortsatte hon att hässja och bädda. Det blev en tung vaknatt.

På lördagen steg tempen till 37.1 i övrigt fortsatte det på samma sätt, men hon vägrade att
acceptera valpbädden.  Hon ville bara ut till sin lya. Jag gjorde valplådan till en lya med hjälp av filtar

och då dög den.

Klockan 14.20 såg man de första kraftiga sammandragningarna och klockan 16.00 syntes
den första valpen, den kom ut naken, ( utan fosterblåsa ) bakbenen och svansen stack ut,

det ena bakbenet var böjt så det blev för trångt, jag sköt in valpen tillbaka och fick benet uträtat.

Så löste det sig, men när det blev huvudets tur så var det stopp. Valpen kom nämligen upp och ner

 ( ryggen neråt och magen upp) så "hakan" tog emot. Jag svängde valpen uppåt i en båge och då fick

vi ut den. (det var den största valpen i kullen)

Kia och jag hjälpes åt med att torka den torr men i detsamma kom valp nr 2 så medan Kia krystade
så torkade jag valpen torr. Även den andra valpen kom upp och ner, men eftersom den var inne i

fosterblåsan  så gick det lättare att svänga den.

Kia och jag hjälptes åt med att söndra fosterblåsan och Kia bet av navelsträngen men i detsamma
kom valp nummer 3. Kia fick fullt upp med att föda och jag torkade valpen torr. Sen gick det
på samma vis, medan jag torkade valp nr 3 torr födde Kia nummer 4, likadant gick det för valp nr 5.

När även den valpen var torr och fin hade det gått 30 minuter. Vi hann aldrig kontrollera vilket kön

valparna  var förrän alla 5 var födda och torkade ordentligt.

Nu kontrollerade vi valparnas kön hanhund, tik, tik, tik, hanhund och en liten liten tik ( jag undrade

om den kommer att klara sig, men den var livlig och började suga direkt). Jag trodde nog att det var

den sista valpen som kom eftersom den var så liten.

Jag bjöd Kia på 1 dl gräddfi + 1 äggula och litet honung ihop rört med litet vatten. Efter det tog Kia nya tag

och det kom tre valpar till på rad, hanhund, tik  och hanhund.

Hela valpningen tog en timme och 50 minuter, så vi hade nog fullt upp. Som tur slutade allt lyckligt.

Valparna är alldeles underbara och färggranna. Kia är så bra att samarbeta och så harmonisk
och lugn så jag kunde också hålla mig lugn under hela valpningen fast det kändes svårt flera gånger.

I dag tisdag 13.5.2014 mår alla valpar fortfarande bra och de har alla gått upp i vikt.
Minstingen har också gått upp bra och är ännu så länge bra på att ta sig fram, en riktig kämpe.

Storleksskillnaden på valparna vid födseln var minsta tiken =100gr  och största hanhunden = 250gr

I dag väger minstingen  200gr och hanhunden 295gr.


4.5.2014

Kia mår fortfarande bra och äter massor. Hon har ökat 1,4 kg igen och väger nu 15 kg.

Hennes omkrets runt magen är 66 cm. Hon är enorm. Brösten och bröstvårtorna har blivit så stora.

Valparnas rörelser känns så bra nu, jag kunde sitta hur länge som helst och bara mysa åt
känslan när det sparkar i magen på henne. Kia följer glatt med på morgonromenaden men på

em. tar vi endast en kort promenad så att hon får uträtta sina behov. Vi hoppas att valpningen

sker tidigast torsdag, men jag är rädd för att den sker före det. Jag har börjat mäta tempen på henne

tre gånger/dag så att vi litet kan räkna ut när valpningen sker.


 

26.4.2014

Veckan har varit lugn, Kia har igen ökat 1 kg i vikt under veckan. Vi har nu minskat ordentligt på promenaderna.

Kia kommer så glatt med men jag märker hur tungt hon börjar ha det.

Vi har ökat på matmängden även denna vecka och vi tog fram valplådan i dag.

Även på flytvästen märker man att Kia ökat i omfång för remmarna räcker inte till.


19.4.2014

Glad Påsk! Kias mage och matglädje bara växer. Hennes rörelsebehov har minskat och man märker att hon blivit klumpigare. Hon undviker att hoppa upp på stenar och tävlingen med Kaisa om vem som hinner först till godiset har helt tagit slut. Fast i går när vi for för att fiska var hon nog den första i båten och sedan tog hon en abborre ur nätet och åt upp hela, ändå smakade nog kvällsmaten lika bra för det.                                                                 



8.4.214

Nu är vi inne på 5:te veckan och i måndags var vi på ultraljudundersökning och fick underbara nyheter. Det är åtminstone 3 valpar på kommande. Alla mina tankar krestar sig nog kring Kia och valparna. Kia är fortfarande så lugn, harmonisk och kelsjuk.

31.3.2014

Tre veckor har gått sedan parningen och min Kia lever i en egen luftbubbla, lugn och harmonisk med sig själv. Deltar nog i våra aktiviteter med inte alls med samma energi som tidigare. Hon behöver inte alls var först på våra promenader utan håller sig nära mig och emellanåt kommer hon och trycker nosen i min hand. Leka har hon helt slutat med. Nytt är också att hon tigger (skriker) efter mat på kvällen. Hennes midjemått har ökat med 3 cm och kroppen har ändrat helt. Var till Tmi: TerveysTassu och Jaana i dag för att  kontrollera Kias rygg inför dräktigheten. Jaana påstod att hon kände de små "valparna" stora som tumändan. Jag kände ju inget, ska försöka undersöka i kväll. Kias muskler var som tur i mycket bra skick.

9.3.2014

I går var vi tll Kristinestad och träffade Teddy, allt löpte bra så nu hoppas vi på valpar om 9 veckor.

2.3.201

I går var jag och Kaisa på agilitytävling till Malax. Kia fick stanna hemma för hon började löpa i torsdags. Jag hade anmält oss till tävlingen för Kias skull, men mina tikar är inte sig själva under löpningen så hon fick snällt stanna hemma. Från och med detta år får ju löpande tikar starta i klass 3. Domare på tävlingen var Heidi Viitaniemi, hon hade väldigt utmanande banor. Första banan fick vi övetid 6 sek + 5 banfel, ändå stod vi på prispallen = silver. Hoppbanan klarade jag inte av, jag var sen hela tiden så vid de sista hindren tog Kaisa fel bana = diskning.

Mera träning behövs.

Marika, Fanny och alla hundarna var och besökte oss under veckan. Här är den underbara Enna mommon som blivit 16 år

Man kan ej förstå att det är den andra dagen i mars och ingen snö, jag och hundarna saknar skidåkningen

                                                                                               

 

11.2.2014 Nu är allt klart med hanhunden, så nu väntar vi bara på Kias löp. Som hanhund blir det     Bullbenz Kooi Quint Sade ” Teddy”

Söndagens agilitytävling gick inte så riktigt bra, Kaisa blev diskad i båda starterna, det var nog jag som inte koncentrerade mig. All focus gick säkert till Kia, Kaisa hade bra fart, men svängde tillbaka i tunnel, missade ingången till slalom, jag tappade bort henne bakom min rygg osv.

Kia var väldigt långsam i första tävlingen och vi fick 5 banfel +10.41s = resultat 16.41, inget att skryta över. I B banan var hon piggare och det blev endast +6.27s, inga banfel och en fjärdeplacering det var jag mycket nöjd med. Vi får nog fortsätta att jobba med farten och osäkerheten.
 

 

2.2.2014 Jag har anmält Kia och mig till Paws agi.tävling 8.2. Under söndagen träning, tränade vi på Seppo Savikkos starter och handlingar. Det var mycket svårt, men vi gör vårt bästa under vår första klass 3 tävling. Kaisa är också anmäld till tävlingen men det är jag inte så nervös för.

Jag har nu fått svar från avelsrådet angående mina utvalda hanhundar, så nu kvarstår uppfödarens godkännande, det känns som om vi skulle vara en bit framåt med ”valpningen”

13.1.2014

Valpdrömmar! Kia borde börja löpa i februari - mars och nu har jag skrivit till avelsrådet om utlåtande av mina tre utvalda hanhundar. Väntar med spänning på deras svar.
 


 

26.12.2013

I dag har jag planerat in litet agilityträning för den sista träningen för detta år och till några träningar i januari.

Planerna för 2014 är att Kaisa ska bli snabbare i starten, min handling förbättras (bli tydligare) och jag ska röra mig snabbare. Det skulle vara roligt att detta år få stå på första plats på prispallen ( minst en gång). O banor har vi nog men vi är inte det snabbaste ekipaget. Så det blir vår strävan under detta år. Vår senaste tävling i Seinäjoki så tog vi 0-resultat på alla tre banorna, men som sagt vi var inte det snabbaste ekipaget.

Planerna för Kia är nog valpar. Tills det ska vi träna på snabbare starter med henne också, samt bättre fart och självständighet.