Från och med 2020 finns bloggen här: Norrfjärdens blog

Hemma hos oss finns familjens tre hundar. Det är en väl fungerande liten flock med storasyster Kaisa och lillasyster Kia, som är mamma till lilla My. Nedan följer en kort presentation om hundarna och bakom länkarna finns mera information om dem.

Kaisa är en trygg liten kooikertik med mycket charm.  Hon älskar att sitta/ligga i mattes/husses famn med nosen under hakan på dem.

Hon gillar nya bekantskaper och särskilt då killar från 6 år och uppåt. Hennes favorit är vårt barnbarn Elias som nu är 19 år. Kaisa kom till oss av en slump. Vi tog henne som foderhund. Den tiden hade vi två westies i familjen och Kaisa blev fostrad med sträng hand av dem.  

Wille och Kaisa blev oskiljaktiga, där den ena fanns fanns också den andra.

Utställningarna gick mycket bra och redan vid två års ålder blev Kaisa Finsk Champion. Vårt stora intresse var agility och Kaisa var mycket snabblärd och älskade träningarna.

Vid 1.5 års ålder upptäcktes det att Kaisa hade ett medfött hjärtfel, lindrig dysplasi i vänstra klaffen. Hon hade inga symtom utan biljuden upptäcktes vid den årliga vaccinationen. Där försvann vår stora dröm om valpar av denna underbara hund. Vi trodde också att det var slut med agilityn, men Kaisa får leva och röra på sig precis som vanligt, gärna med långa skogspromenader sade veterinären. Vi fick alltså fortsätta med vårt dagliga liv, långa skogspromenader, skidning på vintern mm.

2012 blev vi Distriktsmästare i agility, det var nog höjden på vår karriär. Men efter det har Kaisa blivit ännu snabbare. Hon har fortfarande inga symtom så vi ser fram emot en ny agilitysäsong.

2015 avslutade vi vår agilitykarriär med silver i DM och silver i Senior FM.

 

Kia kom till oss som en frisk fläkt, hon hade energi för flera. De första månaderna rusade hon fram som en galning. Hon hade ADHD sade vår dotter. Hon skulle vara först (särskilt i mattes famn), bäst och äga allting.

Vi ställde ut Kia i början och allt gick bra, men mitt intresse avtog och först 2015 ställde jag ut Kia på nytt och då blev hon Finsk Champion.

Kia gillar yngre barn och hennes favorit är Dinah nu 11 år.

Kia harhaft väldigt otur vid 8 månaders ålder skadade hon musklerna i fronten och måste äta antibiotika och vila. Vilan blev långvarig, 6 månader med flera antibiotikakurer och till sist cortison i musklerna.

De första månaderna gick ”bra” men sen ändrades hennes sätt, Kia blev en rädd och osäker hund , men Kia är mycket lättlärd och älskar att  lära sig nya saker.

2014 fick Kia 8 underbara valpar, hon var en underbar mamma, men efter det blev det bara värre med skendräktigheterna och Kia blev väldigt deprimerad. Sen  fick hon ont i ryggen och slutade röra på sig helt. Nu efter bortopererad livmoder och massage har Kia börjat må bättre igen. Vi har börjat träna Rally-toko och det tycker Kia är jätteroligt.

My är min egen uppfödning, hon föddes 10.5.2014 i en kull på 5 tikar och 3 hanhundar. My tog mitt hjärta redan vid födseln. Till lynnet är My väldigt glad, följsam, social och alert och hon har en välbalanserad kropp med fina vinklar. 

Kaisa och matte är hennes stora favoriter.

My har börjat träna agility och eftersom hon är så liten ca 35 cm i mankhöjd, så bestämde jag mig för att vi inleder vår agilitykarriär endast om hon kommer i miniklass. My blev mätt just under 35 cm och har tävlat i klass 1, efter 6 tävlingar flyttade vi upp till klass 2. Vi höll  ett halvårs paus med bara lek och skoj och efter att vi börjat tävla igen så steg vi snabbt till klass 3.

Enligt de nya reglerna blev My ommätt och tävlar nu i medi-klass. Vi flyttade ner oss till klass 2 och hoppas att vi får stanna där länge.